Blues för Fadime skrev jag för att hedra minnet av Fadime Sahindal, en svensk flicka av kurdisk härkomst som blev brutalt mördad av sin egen far - en så kallad "hedersmord". Första versen är Fadimes egna ord och andra kvinnors ord som befinner sig i samma situation sammanvävd med mina. Jag ville dels ge kvinnorna en röst, dels ge uttryck för den sorg, vrede och maktlöshet som jag tror många känner. Vi får aldrig glömma Fadime.
BLUES FÖR FADIME
Jag har ett hemligt liv som kliver mig itu
Jag känner mig så maktlös de förbjuder mig och du
Mina dagböcker har jag rivit, barndomens drömmar flytt
För vad är längtan värd då frihet är en myt?
Jag lever i ett tomrum, burfågeln flyger ej
Dörren stängs framför mitt ansikte bara döden väntar mig.
Kvinnorna bar din kista med tunga tunga steg
Och tårarna föll till marken och märkte sorgens väg
Jag känner hjärtat brista kastar aska på mitt hår
För hon som gav oss mod att våga det vi inte får
Och har ni ingen skam i kroppen, ni som kallas "hedersmän"
Att kvinnor betalar priset om och om igen
å Fadime Fadime Fadime Fadime
å Fadime Fadime Fadime Fadime
Du vackra stolta flicka ingen rätt över liv och kropp
Traditionen kräver lydnad och stryper allt ditt hopp
För allt är svart och vitt då gammalt möter nytt
Bara hämnden återstår när all sans och vett har flytt
För allt är svart och vitt då gammalt möter nytt
Bara hämnden återstår när all sans och vett har flytt
å Fadime Fadime Fadime Fadime
å Fadime Fadime Fadime Fadime